Jaha, då var man tillbaka på jobbet och ska försöka få in rutiner igen, nya som gamla. Körde första lunchpasset själv och konstaterade återigen att det helt klart är roligare när man är fler. Ser fram emot att få dra igång mina kollegor igen.
Första lunchpasset kändes till en början ganska motigt. Kallt och blåsigt, som om det vore den första höstdagen. Träningsvärk efter helgens första löppass efter semestern. Nej, det gick ju inte så bra att hålla igång under bilsemestern. Får skylla på 35 graders värme, magsjuka och a/c-förkylning.
Men efter ett par kilometer kändes den där första "höstdagen" faktiskt mer som det faktiskt var, en något svalare sommardag. Och träningsvärken släppte mer och mer för varje kilometer. Inte heller var jag ensam på löprundan. Hela Hagaparken kryllade av löpare som man kunde ta rygg på. Och den nya pulsklockan som inte verkade funka så bra första löppasset (den visade sjukt långsam km-tid) verkade ha kalibrerat sig lite bättre. För att inte tala om den fantastiska skogen i Hagaparken där det kryllade av grymma träningsredskap. Som vanligt gör de där endorfinerna, som går lös när man rör på sig, att man ser på allt ur ett helt annat perspektiv. Och det är alltid lika skönt att kunna konstatera att det faktiskt är så.
Och ja, det är helt ok att träna med träningsvärk. Att man behöver vilodag när man har träningsvärk är faktiskt bara en myt. Det får göra lite ont, så länge det bara är träningsvärk. Musklerna mår faktiskt bara bra av att få lite blodgenomströmning och oftast släpper värken när man rör på sig och kroppen börjar bli varm. Gör det alltför ont kan man träna en annan muskelgrupp alternativt ta det lite lugnare med en promenad.
Man tappar en hel del på ett långt semesteruppehåll, helt klart, men det går faktiskt väldigt fort att komma tillbaka. Så, varför blicka bakåt, när man kan blicka framåt? Allt kan ju faktiskt bara bli bättre! :-D
