Att vara mentor känns bra

Idag träffade jag min mentorungdom för tredje gången. Och precis som första gången, fick jag även denna gång ett sprudlande leende och en stor varm kram när vi möttes. Vi har bara träffats tre gånger, men det känns som många fler. Hon jobbar på att lära sig det svenska språket. Och vi jobbar på det, tillsammans. Vi kan kommunicera ganska ok ändå. Vi gestikulerar och använder google translate om vartannat. Missförstånd bidrar ju även till en hel del skratt. Vi pratar, skrattar och sitter emellanåt bara tysta. Oavsett vilket, så känns det bra. Jag kommer förhoppningsvis kunna hjälpa och vägleda henne en hel del. Och jag är övertygad om att hon kommer att lära mig massor.

Idag träffades vi på Mentors kontor och deltog i en av deras aktiviteter, som de anordnar emellanåt. Ett jättebra sätt att få kontakt med andra mentorer och dela erfarenheter. Idag var det "pärla armband" som stod på agendan. Det var en mysig stund där många mentorpar deltog. Framförallt var det kul att se allas engagemang. Jag fick ju pärla några armband till mina döttrar som var lite avis på att mamma skulle iväg och pärla utan dem ;-)

Finast var dock det armband som jag fick av min mentorungdom. Ibland behöver man inte säga så mycket...

Vill du bli Mentor - anmäl dig här!